Ven är den böljande gröna ön som reser sig ur havet mitt i det blåa Öresund. Med sin gästvänliga åsyn har ön under årtusenden dragit blickarna till sig och väckt människors nyfikenhet. Ven är precis så liten eller stor som en ö ska vara. En mil i omkrets med sluttande backar och vilda vindar. Ett litet, stort äventyr som väcker och eggar fantasin hos både unga och gamla. Allt detta gör Ven till en plats för alla.
På samma gång kan Ven också vara lite av en utmaning. Under sommaren är ön ett populärt resmål. Det brukar betyda alla ska göra samma saker samtidigt. Och kanske har man bara en dag på sig att upptäcka Ven. Besöker man ön med barn kan det därför vara nyttigt att också försöka tänka som ett barn. Ven erbjuder ett utmärkt tillfälle för barn att skapa sina egna upplevelser och låta den enkla fantasin styra. Det ställer ganska små krav på tillvaron.
Barn som vuxna älskar att färdas på cykel. Att cykla är frihet. Och det är något med backarna och landskapet på Ven som gör att vinden liksom kittlar lite extra i håret. På ön kan man hyra cyklar och tillbehör av alla de slag, även för de minsta. Det är många som ska samsas om vägarna på Ven under sommaren. En idé är att försöka undvika landsvägen och börja turen på ”fel håll”. Då kan du från Vens cykeluthyrning ta dig ned till hamnen igen och cykla den härligt guppiga och frodiga kustvägen via campingen Camp Ven och Husvik till stranden i Norreborg. Härifrån är det sedan bara att rulla nedför sluttningen mot Stade och öns nordvästra del för att härifrån ta sig vidare mot Kyrkbacken.
Det blåa Öresund
Det går att bada längs hela Vens kust, men Norreborg och Kyrkbacken har såklart sina fina sandstränder som lockar. Kyrkbacken är långgrunt och har både kiosk och restauranger vilket Norreborg helt saknar. Planerar man en heldag på stranden är därför Kyrkbacken antagligen det bättre alternativet. Men å andra sidan, och det här är viktigt, är Norreborg faktiskt bättre för krabbfiske och har dessutom svalkande grönska och skugga. Vissa dagar är valet lättare än andra.
I övrigt ligger Kyrkbacken såklart vackert till med den gamla medeltida kyrkan som en vit krona högst upp på krönet. En vettig människa bör nere i Kyrkbacken få infallet att klättra till kyrkan och alltså stiga rakt upp genom de böljande backafallen, men framkomligheten här blockeras tyvärr av hus. Det är bara den branta och något enformiga landsvägsbacken som gäller för färden upp på ön igen, men det är det värt. Från kyrkan får man känslan av att befinna sig på sundets tak. Det gör att också en gammal kyrkbyggnad, eller i alla fall dess belägenhet, blir till ett litet äventyr av milsvida vyer, båtar långt ut till sjöss, fjärran länder, ja hela den stora blå planeten.
Igår och i övergår
Från kyrkan är det några hundra meters nedförsbacke mellan åkrarna direkt in i Tuna by där en park med lekplats möter en först av allt. Det finns en del att säga också om denna plats och denna by, men just lekplatsen är kanske inget unikt för ön. Desto mer spännande är det ovanför Möllebacken längre söderut på landsvägen. Mitt på ön och på den högsta punkten byggde astronomen Tycho Brahe i slutet av 1500-talet sitt slott och där ligger idag ett förträffligt museum ägnat åt honom och hans vetenskapliga gärning.
Tycho Brahe var såklart en alldeles tokig karl, även om hans levnadsvanor under hans egen livstid nog inte sågs som särskilt underliga. Men tokig var han troligen. Helt säkert var han lysande begåvad. Och den verksamhet han byggde upp på Ven under blott två decennier var faktiskt helt unik för sin tid. Nu är det inte så enkelt att få hela familjen att på stört intressera sig för komplicerade vetenskapliga observationer, men historia är något som också mycket små barn snabbt kan bli fascinerande av. Förr i tiden, förra sommaren och längesedan. Igår, i övergår och idag och imorgon. Det sägs att barn alltid lever i nuet men det är jag inte så säker på. Många obegripliga tankar om tid och rum uppfyller nog ibland huvudet hos de flesta barn och kan sätta igång de vildaste fantasierna. Tycho Brahe-museet med sin trädgård förenar hisnande tidskliv med uppmuntrande lärande och lämnar samtidigt gott om plats för lek och spring.
Mot havet
Kanske har allting nu skiftat färg och det känns eftermiddag. Stigen som går från museet genom Kärlekstigen och sedan söderut mot Möllebäck leder en tillbaka mot havet. Som vanligt på Ven färdas man mellan det utbredda sundet på ena sidan och de utbredda åkrarna på andra sidan. Ven är ett odlat kustlandskap med god jord och milt klimat. Det är en särskild glädje att färdas fram längs fälten medan havet flimrar förbi bakom trädens hängen och hyllen. Och Ven har sin helt egna flora och fauna. Det noggrant plogade och inrutade trängs med vild grönska och ibland sällsynta växter. Backsvalorna svärmar fram ur sina hålor och blandar sig med det inplanterade viltet. Ven är helt enkelt en utmärkt plats för barn att uppleva samspelet mellan människa och natur. Allting känns nära och liksom påtagligt. Här växlar man lätt från det stora och det lilla i en och samma tanke, och kan låta ögat vandra från spiran på Kronborgs slott till vetets ax.
En ovanlighetens ö
Möllebäck når man antingen via stranden eller från den cykelväg som delar av sig och leder en rakt ner hit genom en liten dalgång. Här låg öns hamn under medeltiden och detta var även platsen för Tycho Brahes pappersmölla. Av det finns inte ett spår kvar idag. Men har man bestämt sig för att exempelvis ha picknick någonstans i världen så skulle jag föreslå att man slår sig ned på denna steniga, något märkliga, uråldriga strand. Då kan man samtidigt passa på att gå och leta strandfynd. Snäckor, fossiler, musselskal i olika storlekar och karat, och stenar i alla möjliga former och färger.
Detta är en särskild aktivitet på så sätt att alla människor utför den på precis samma sätt och med precis samma förutsättningar. Den är utpräglat mänsklig. Och ändå skiljer sig fynden åt. Medan man själv är rätt nöjd med sin äggformade flintsten kommer barnen tillbaka med en gul plastkork och en uttorkad manet. Det är väl så det ska vara. Vi söker efter ovanligheterna bland tusen vanliga ting. Alla gör sina egna fynd. Och hela Ven är på många sätt och vis en ovanlighet. Det finns där för den som söker det och även för den som bara råkar snubbla över det. Men det finns sällan där för den som har bråttom. Ven upplevs bäst i barnens takt, och med samma ljusa, vida sinnen.
Våra egna favoriter
Undersök stränderna
Snäckorna och strandfynden längs våra kuster kan i storlek och färgprakt kanske inte mäta sig med det man har med sig hem från sin utlandssemester, men det finns något särskilt vilt och oslipat över dessa stränder. Alla stränder bär på sina hemligheter. Samla snäckor, jämför, sortera. Bygg ett slott av sten eller ett solsystem i sanden.
Gör en nattlig tur
Kanske är det svårt att genomföra under årets ljusaste veckor, men annars kan något så enkelt som en tur längs kusten i mörkret ge minnen som varar. Utrusta er med fick- och pannlampor och märk sen hur det doftar, hur det låter, och hur det känns där i den mörka tryggheten tillsammans. Havet och åkrarna har lagrat värme hela dagen och det lär ni också känna.
Picknick i det fria
Varm och gärna serverad mat är trevligt, men det slår inte det enkla och det fria. Med vilja och lite försiktighet kan man ta sig runt och ned överallt på Ven, men med barnvagn är det såklart inte så självklart. Lägg ambitionerna på en rimlig nivå och hitta sittmöjligheter där ni inte trodde det fanns några. Ni lär garanterat få det bästa bordet.
