En klippa av kalksten
Innan, då fanns det inga allsköns terasser, inga hamnpirar eller minigolfbanor eller kustnära boende. För tiotusentals år sedan var hela Skandinavien täckt av inlandsis och allt var stilla. Danmark och Skåne var förenat genom en landbrygga. Under tusentals år gick dagarna förbi såhär. Ibland passerade en ren eller en hare på sin vandring norrut. Men klimatet blev långsamt mildare, och när havsnivån i Östersjöbäckenet steg skjölde vattnet in och land blev havsbotten. Kvar stod då bara Ven.
Hällristning från ett stenblock vid Vingestig på Ven
Sedan följde många hundra år
Det är oundvikligt att försöka föreställa sig hur livet på Ven såg ut under brons- och järnåldern. Det är troligt att ön varit skogig men någon gång måste allt ha skövlats. De stora sillstimmen under 1100-talet kan inte ha gått venborna ha förbi. Däremot verkar Ven ha undgått de sjöslag och krig som under medeltiden utkämpades med Ven i skottlinjen. Det sägs att Slaget vid Svolder år 1 000 är ett av dem. Ven verkar ha haft en lugn och obetydlig tillvaro som inte lämnat mycket ledtrådar efter sig. Detta fram till dagen då Tycho Brahe anlände till ön.
Denna bild från Olaus Magnus klassiska verk Historia om de nordiska folken visar hur sillen under den tidiga medeltiden stod så tät i Öresund att man kunde svepa upp den med håvar.
Tycho Brahe vänder upp och ned på ön
När den skånsk-danske astronomen och adelsmannen Tycho Brahe kom till Ven blev inget sig riktigt likt för folket här. Bönderna fick slita med dagsverken och kunde inte heller lämna ön om de ville. Men i samma veva förvandlades Ven till ett minnesmärke av internationell klass. Ingen med intresse för vetenskapens historia tar sig förbi Tycho Brahe och hans verksamhet på Ven utan att förundras.
Tycho Brahe fick Ven i förläning av den danske kungen Fredrik II och uppförde mitt på ön slottet Uraniborg. År 1580 stod slottet färdigt – bostad och astronomiskt observatorium i ett. På balkongerna fanns instrument som riktades mot måne, planeter och stjärnor. Nära slottet byggde Tycho ett särskilt observatorium, Stjärneborg. Det var nedsänkt i marken och någorlunda skyddat från vinden. Tycho placerade några av sina bästa siktinstrument där.
Jo, siktinstrument! På den här tiden fanns inga kikare eller teleskop. Man avläste himlakropparnas positioner och rörelser för blotta ögat med hjälp av instrument försedda med gradskivor. Tycho använde sig av särskilt finurliga sikten och skalor för att få bra avläsningar. Hans siktinstrument var de bästa som någonsin funnits.
Verksamheten på Ven kan liknas vid ett privatuniversitet. En skicklig forskningsledare, många studenter, stora resurser och bästa tillgängliga teknik. Mer modernt klingande kan det knappast bli, men detta var 1500-tal på Ven!
Tycho Brahe vid hans stora Murkvadrant. Gravyrtryck från hans egna bok Astronomiæ instauratæ Mechanica
Världsrymden i omdaningn
Tycho Brahe finner i sin ungdom innan han kommer till Ven att en kraftigt uppblossande ljusprick på himlen är en ny stjärna och inte något smolk i jordens atmosfär. Han mäter och räknar och drar en slutsats om den nya stjärnan som går stick i stäv med vad man trott i tusentals år – att de himmelska sfärerna skulle vara evigt oföränderliga. Spännande är också att han senare iakttar en ljusstark komet och utifrån sina mätningar kan påstå att den rör sig långt bortom månens bana. Det trodde man inte tidigare, kometer ansågs höra till lufthavet runt jorden.
Tycho lämnar till sist sin ö och även sitt land efter försämrade relationer till den nye kungen Kristian IV. En något åldrad herre i sällskap med hustrun Kirsten och de sex barnen tar sina ägodelar och sin forskning ut i Europa. I flyttlasset ingår instrument från Ven, observationsjournaler, diktmanus ur egen hand, tryckpressar, böcker och alkemisk utrustning. Kursen ställs mot Prag, där kejsar Rudolf II lovar beskydd.
Efter Tycho Brahes bortgång 1601 i Prag tar Johannes Kepler hand om observationerna från Ven. Tack vare Tychos omsorgsfulla mätningar börjar planeternas rätta rörelser uppdagas. Solen hamnar i centrum, och jorden rör på sig i bana runt solen. Omdaningen av människans syn på världsrymden rör sig med obeveklig kraft.
Uraniborg med omgivande trädgård och vallar. Kolorerat gravyttryck från Tycho Brahes Astronomiae instauratae mechanica
Tycho Brahe-museet berättar
Tycho Brahe-museet mitt på ön berättar hela historien. Ett påtagligt minne av verksamheten på 1500-talet är Stjärneborg. Av de halvt underjordiska kryptorna där är några väl bevarade. Brunnen till slottet är också bevarad. Den symmetriska renässansträdgården omkring slottet är delvis återuppbyggd och inbjuder till härligt strosande i äppellundar och kryddodlingar. Platsen för den pappersmölla där Tycho tillverkade papper till sina böcker ligger nära den plats som kallas Möllebäcken, som fungerade som Vens hamn under Tychos tid. Men den som vill besöka själva slottet får lov att använda sin fantasi – byggnaden plockades ned sten för sten redan i början av 1600-talet.
Om museet läser du mer om på Tycho Brahe-museets hemsida.
Boktips!
Det tog lång tid efter Tycho Brahes död som hans observationer kunde överträffas, trots att teleskopet uppfanns bara år efter hans bortgång. I boken ”Knockad av Stjärnhimlen” placeras Brahes forskning in i sitt sammanhang, från Tychos blick till rymdsonden Voyagers resa bortom solsystemet. Mycket läsvärd!
Boken kan du beställa bl.a. från Adlibris.
I Stjärneborg spelas en ljud- och ljusföreställning om Tycho Brahes forskning med sina instrument. Foto: Landskrona Fritid & Kulturförvaltningen
Nu skola vi tala god svenska
Att Ven blev svenskt har samma bakgrund som den att Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän blev svenskt. Det kan faktiskt förklaras med att det var kallt på 1600-talet. Så kallt att under vintern 1657 lade sig isen tjock över danska Bält. Karl X Gustav hade mötts av en plötslig krigsförklaring från Danmark och fick vända hem från Polen med sin armé. Men han tog inte sjövägen, som danska kungen Fredrik III anat, utan marscherade söderifrån, och genom en otroligt våghalsig manöver förde sina mannar över isen på Lilla och Stora Bält. Inom kort hade den svenska hären omringat Köpenhamn, vilket ledde till Freden i Roskilde 1658. Men formellt blev Ven inte svenskt förrän två år senare, då Sverige bytte till sig Ven mot Bornholm.
Tåget över Bält, målning av Johan Filip Lemke
